Hej! mitt namn är gabriella. Jag är 16 år. Mitt jobb är att jag är typ världens bästa soldat. Jag bor på den hemliga ön. Jag får inte säga vart den är eller något ting om den. Den är hemlig ingen får veta. Men jag tänkte att ni ska få komma in i min värld. Jag tänkte berätta när hela min värld förändrades förra året. Det har hänt lita saker som är ganska viktiga men vi tar det när dom kommer nu börjar vi.

Kapitel 1 en ny början

Jag vaknar upp och tittar mig hastigt om kring. Jag måste ha drömt en mardröm. Jag suckar djupt och märker att jag måste ha somnat på soffan. I samma seckund kommer min mamma. 

- Hej hjärtat! Hur mår du efter allt igår? frågar hon och smeker min panna.

- Jag mår bra, kan bara inte fatta att sägget (våran förra chef) förådde oss. Bara för han va rädd att jag skulle ta över hans plats, suckar jag djupt

- Iblad blir det så gumman. Ska till jobbet har sagt att du kommer sent till skolan, säger hon och går mot hallen. 

- Okej! Hej då! säger jag och kollar på klockan.

Kolckan är nio. Jag ställer mig upp och tar på mig kläderna och fixar mig. Jag packar mina grejer. Jag ser min pistol på sängen. Jag tänker ett tag om jag ska ta den eller inte. Sen sticker jag ner den bakom tröjan mellan byxorna och kroppen. Jag tar en macka och springer ner till busshålsplatsen. Jag börjar äta makan. Sen ser jag bussen komma. Bussen stanar och jag hoppar på. Jag sätter mig längstbak och pustar ut. 

Väll framme vid skolan springer jag in och tar mina svenska böcker. Jag hämta andan i några sekunder innan jag går in. Jag öppnar dörren och alla kollar på mig. Jag ser Amnda, Afrodite och Sofia viska något sen skratta. 

- Kommer lilla Gabriella sent du som alltid är i tid, säger Amanda med en bebis röst.

- Ge er tjejer hon har rätt att va sen, idag säger våran lärare Therese. 

- Förlåt att jag är sen, säger jag till Therese och sätter mig brevid Kilt.

Kilt är min kille från tre år tillbaka när min andra kille flyttade till USA. Båda två jobbar som soldater. Men ingen i klassen vet det. Jag öppnat mina saker och börjar jobba. Jag känner Kilts hand på benet. Mitt hjärta börjar slå men jag forsätter bara jobba.

- Hur är det, viskar han och pussar mig på kinden. 

- Bra fordrade lite skakis sen igår bara, säger jag och kollar in i hans glimrade ögon.

- Det syns, säger han och pillar på mitt ena örhänge.

Jag känner snabbt på mina öron och märker att jag har två olika örhängen. Jag tar av mig dom och fortsätter jobba.

Efter svenskan så lämnar jag mina grejer och går till caféet. Jag sätter mig på soffan där Luise, Sanna och Alva sitter.

- Hej! säger jag och sätter mig.

- Hej! Varför var du sen, frågar Alva.

- Jag va hos doktorn, säger jag

- Haha kolla där kommer Kilt..., säger Sanna men fastnar med blicken.

- Vad? frågar Alva och kollar dit.

- Omg, säger Luise

- Vad är det? säger jag och kollar dit.

Där står han. Lång och vältränad med sitt blonda hår och blåa ögon. Jag ställer mig och och springer dit. Jag ger han värdens kram.

- Simon, säger jag med gråten i halsen.

- Hej! Det var länge sen, säger han och ger mig en puss på pannan.

I samma sekund kommer Kilt. Han stannar och stirrar på oss. 

- Hej Kilt! Hoppas du har tagit väl hand om min lilla gulleplutt, säger Simon.

- Ja... Apropå det, säger Kilt

Jag släpper taget om Simon. Mitt hjärta börjar dunka. Vad ska jag säga. Jag har inte träffat Simon eller pratat med han på tre år. Men vi sa ju att de va slut om inte någon skulle komma tillbaka. 

- Apropå vad? frågar Simon.

- Inget, säger Kilt och kollar på mig.

- Okej! Jag fattar du och Gabriella är tillsammans.

- Ja..., säger jag och sväljer tungt.

- Det är lugnt. Jag har inte varit här på tre år jag förstår att du hittat en ny, säger Simon och rör vid mitt hår.

- Ja men jag tycker vi låter..., börjar Kilt.

I samma sekund kommer Simons tvillingsyrra in. 

- Kilt min älskade, säger hon och kramar Kilt och börjar pussa honom.

- Hej Alexi, säger Kilt och ger henne en puss. 

Jag tappar andan i några sekunder och faller bakåt. Men Simon är snabb på att fånga. Kilt går i väg med Alexi och ställer sig i ett hör och börjar hångla. Simon tar mig till samma soffa som jag satt på.

- Hur är det Gabriella? frågar han

- Han bara lämnar mig för din tvillingsyrra... Är dom tillsammans? frågar jag och tittar på Simon.

Det är första gången på evigt jag får se in i hans ljusblåa ögon. Mitt hjärta börjar slå hårt.

- Tydligen, jag kan inte fatta att han bara går, säger Simon och tar fingret under min haka. 

Så som han alltid har gjort. Jag känner hans hand på mitt ben och det pirrar till i hela kroppen.

- Jag förstår om du behöver lite tid till att tänka vad du ska göra, säger Simon

Jag får inte ut något svar.

- Men du ska veta en sak, vad du än gör så kommer jag alltid älska dig, säger han och pussar min panna.

- Det är dig jag älskar, säger jag och kysser honom. 

             /Det va del  ett i den hemliga ön. Varje del kommer var ett kapitel. Säg vad ni tycker och ge både bra och vad    jag kan förbättra

Sorgen kommer i vågor. Att inse att för mer en en vecka sen levde du livet och hade det kul. Sen tog ditt liv en drastisk förändrig. Från att fylla 30 om några dagar till att bli bergrad. Min sorg är stor över dih. Jag kanske inte så väll kände dig men när vi väll va med varndra så var det som vi känt varndra i 1000 år. Som sagt sorgen kommer i omgångar. Jag gör allt för att inte få någon sorg på skolan. Jag väntar tills jag kommer hem där jag kan gå på mitt rum och bara vara.

Sorry för dålig uppdatering, men är tillbaka nu.